Lättnad

Och så stunderna då ölen känns som den enda lösningen

Jag började egentligen inte dricka alkohol förrän jag var tjugonio

Jag hade precis lämnat Örebro för en inte helt frivillig återkomst till Stockholm

Något behövde jag göra

Ett nytt inslag i livet måste börja äga rum

Hade inför första glaset mot läpparna studerat belgisk och tysk dryckeskultur in i minsta detalj

Säkert ett tiotal högskolepoäng om kursen funnits

På god väg att bli en teoretisk sommelier

Jag visste allt utom hur det egentligen smakade, doftade

Med min mer eller mindre anorektiska kropp och alkoholaktiga oskuld tog det inte mycket för att slå ut mig totalt

Belgarna med sina nio, tio procent var omöjliga

Mitt sommelieraktiga omdöme försvann helt

Vad hade jag att säga

Sjöng på min höjd mest osammanhängande fyllolovsånger

Det gällde att gå varsamt fram, bygga upp saker över tid

För smakerna, känslorna som väcktes inom mig, älskade jag

Lättheten och glädjen, hur mitt djupa allvar så till sist fann sig en paus

Jag studerade effekterna, de olika nivåerna av berusning som passerades

Helt enkelt vad som hände med mig

Vad det gjorde med kroppens funktion, talet, det skrivna ordet

Vilken nivå som i respektive situation var mest åtråvärd, som balanserade fördelar och nackdelar och inte lämnade en med några motbjudande eftereffekter

Jag vet nu ganska exakt hur mycket alkohol jag klarar av, hur matematiken fungerar för mig mellan centiliter och alkoholmängd, med vetskapen tagen med i beräkning att gränserna ständigt förflyttas framåt i och med en ökad tolerans

Ibland tycker jag att jag uppnått vad man egentligen menar när man talar om ett ansvarsfullt drickande

Som nu när det ensamt lyckas lätta upp en verklighet som annars känns mig utsiktslös